Tankar kring Alla Hjärtans dag:

Idag är det den 14 februari, även känd som ”Alla hjärtans dag, eller ”San Valentin” som man säger på många håll i världen. Dagens datum är ett datum, som oavsett civilstatus, bränner inombords. Ett datum som har en sådan betydelse att alla påverkas. Antingen hetsköper man en ros, eller något annat hjärterött och sockersött; för ”annars blir min partner arg; herregud, det är ju alla hjärtans dag!” eller så är ensamheten det enda sällskapet. Och aldrig förr har ensamheten varit lika hård, och många, många sitter ensamma och deppiga idag. Dagen då kärleken hyllas är faktiskt den dag då flest är deprimerade. Kanske är 14 februari den dag då ensamheten känns, dagen då bristen på kärlek verkligen upplevs? Är det så här vi hyllar sann kärlek – genom hetsköp, köphysteri och deppiga singlar? Är det fastlåst och fastbundet? Var är sann tidslös kärlek?

 

Det börjar tidigt, redan i början av februari dyker de första hjärtana upp likt knoppar om våren. De är tecknet på att uppförsbacken i januari är över och att det är dags att återigen ta fram plånboken för konsumtion. I varje skyltfönster i centrumkärnan syns hjärterött och små budskap likt ”I love you!” och ”KÖP KÖP TILL ÄLSKLINGEN!” Det sockergulliga blandas med köphetsen. Egentligen handlar inte alla hjärtans dag om kärlek; det handlar om att handla mycket mera mest. Varför ska sann kärlek vara bunden vid ett speciellt datum? Varför kan jag inte köpa en ros den 25 september, och vara lika kärleksfull för det? Men nej, så funkar det inte idag. Köps ingenting den 14 februari väntar ett tragiskt uppbrott.  ”Det var alla hjärtans dag, men jag fick ingenting” låter det med skrikig ton. Det handlar inte om att älska, det handlar om att köpa.

 

Jag tycker inte om alla hjärtans dag, och jag antar att det beror på hysterin. Denna hets som gör så att ensamheten blir tredubbelt så tuff att genomlida.  Många är de singlar som idag grämer sig över sin ensamhet, som önskar att de hade någon att krama om. Du är inte ensam, jag känner samma sak. Varje år den 14 februari rullas hela proceduren kring hjärtan och rosor upp. Vem fick mest rosor i skolutdelningen? ”Oj, hon fick 20 stycken.” och fröken poppis går med ett leende på läpparna. Hon syns, men ingen tänker på tjejen som inte fick en enda. Tjejen som med tårfyllda ögon tittar på den stora buketten av kärlek. Tjejen som går hem och begråter sitt misslyckande. Tjejen som hatar kärlek eftersom att hon aldrig får smaka den. Den 14 februari är en dag som lyfter upp dem som får älska, och trycker ner dem som är ensamma.

 

Jag älskar mina nära oavsett datum. Det kan vara sommarvamt eller julglädje – min kärlek är alltid lika starkt. Varför ska jag med tvång köpa presenter och strö ut kärleksförklaringar bara för att det är ett speciellt datum? Kan jag inte köpa en ros en julidag och mena det lika starkt som om det vore den 14 februari?



LATER


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0