Lena tipsar: the boys are back

Hej Bloggen!

 

Visa filmer handlar egentligen inte om något speciellt utan det är snarare känslan som bygger upp dem. Dramat, relationerna. För ett par veckor sedan såg jag en helt fantastisk film som jag nu vill rekommendera alla – The boys are back. Filmen handlar om en man i Australien vars fru plötsligt dör och han blir ensam kvar med två söner – en på hemmaplan och en på andra sidan jordklotet, i England. Till början är mannen förtvivlad eftersom att han aldrig någonsin skött om ett barn och nu har han både det och ett hushåll att ta hand om. När dessutom andra sonen kommer på långtidsbesök skruvas hans oro upp ytterligare. Resultatet är 3 killar som lever i en kaotisk tillvaro späckat av kuddkrig och vanan att plocka dagens klädsel direkt ur torktumlaren. Under filmens gång för vi följa familjens utveckling – ett relationsdrama fyllt av kärlek, omtanke, sorgearbete men framför allt viljan att lyckas och kraften att aldrig ge upp. Vill man någonting tillräckligt mycket lyckas man. Filmens budskap är tydligt och det är en feel-good film på den nivån att jag, när eftertexten rullade fram, satt med ett stort leende och värme i bröstet.

 

En annan sak som grep mig med The boys are back är beskrivningen av sorgen. Huvudpersonens tankar återberättas hela tiden med en berättarröst, det är en hel del filosofiska funderingar som vi alla på ett eller annat sätt kan ta till oss i vårt liv. I början tittar mannen ut över ett väldigt ostädat kök och tänker ”När Arties (sonen) mamma levde såg stället inte ut såhär. Hemmet var så mycket mer välkommande” Utifrån det dyket ett vackert kök fram och historien om dödsfallet berättas. Det är en berättelse fylld av sorg. Eftersom att jag vet hur ont det gör att förlora någon som man tycker om tar det som en spik i hjärtat i scenen då mannen visar sin sorg genom att ställa sig mitt ute i den australienska vichan och skrika. Det är rörande, både stillsamt och tragiskt samtidigt och skildringen av hur livet långsamt återgår till det normala även om sorgen fortfarande klumpar sig i bröstet är gripande. Personen man förlorat lever alltid kvar inom en, minnet, som kan ta uttryck på flera olika sätt. Alla har vi våra egna metoder för att hantera sorg men vi är medvetna om att vi måste återgå till ett normalt liv för att inte förfalla. Och det är just denna utvecklingen som skildras i filmen.

Rekommenderas!



LATER


Smyckens bästa vän

Hej Bloggen!

 

Lyssnar på Kent och är lite småtrött, steg nämligen upp redan halv nio. Ett möte inte i stan. Inget speciellt men allting gick fint. Jo, de ringde angående min plattång också. Suck & stön… den ska skickas in och jag hinner inte få den innan Spanien. Problem då mitt hår är omöjligt när det är oplattat. Tror jag kör på nödlösning och tar mig till ÖB och köper en budgetvariant som får duga den kommande månaden. Får be päronen skicka ner min älskling till Spanien sedan.

 

Vilken tjej älskar inte örhängen stil bling bling? Gnister i öronen och både flickigt och söt? Nope, de flesta skulle jag tippa. När det kommer till denna typ av smycken har dem en bästa vän – det genomskinliga nagellacket. Någonting som jag alltid gör för att skydda mina smyckesälsklingar är att lacka på ett tunt lager genomskinligt nagellack. Det fungerar som skydd som får de små stenarna att sitta bättre. På ett par minuter kan du ge dina smycken längre livstid! Detta är någonting jag vill rekommendera alla smyckes-tokiga flickor där ute. Var rädd och ta hand om dina älsklingar. (haha, och jag ska spela klok nu? Nja?! Men detta fungerar, jag lovar!)



Lena älskar sina smycken!


Ni får ha en toppenfin fredag! Själv ska jag snart bege mig ut i förrådet och hämta två resväskor i storlek XL för här ska det bannemig packas och kånkas!
Sedan ska jag sova också, jisses vad jag känner att jag behöver det.

 

LATER


Lena tipsar; varma koppen

Hej Bloggen!

 

Ni vet varma koppen? En klassisk svensk pulversoppa som finns i alla möjliga smaker? Generellt är jag inte särskilt förtjust i halvfabrikat men varma koppen har en speciellt klang för mig. I våras tog jag med mig ett par förpackningar ner till Spanien, syftet var att ha det som lunch första tiden med min tungpiercing men så blev inte fallet. Haha, nejdå – istället har varma koppen fått en annan betydelse för mig– som bakfyllemat!

 

I början var det bara en kul grej. Man vaknar söndagmorgon och är den mest risigaste varelsen på jorden. Värma lite vatten och röra om med sked kan även den mest sletna göra. Så det gjorde jag och förundrades över reslutatet. Jisses, soppan är verkligen uppiggande och skönt med vätska utan procent. Det blev en helgtradition – upp, gnugga gårdagen ur ögonen och välja varma koppen smak. Jag tycker verkligen att illamåendet blir mindre när man fått någonting i magen – och varma koppen är dessutom inte så matigt att man skulle bli ännu mer illamående. Hur som, nu har detta gått så långt att jag måste ha en varma koppen när jag vaknar. Tanken på en varma koppen vid ett annat tillfälle är omöjligt. Fasar att det bara skulle smaka sprit – oavsett vilken smak jag väljer.

Med detta inlägg vill jag rekommendera en varma koppen när ni vaknar bakis!

Själv ska jag till ICA i dagarna och köpa med mig varma koppen för 4 månader.


Tänkte jobba lite på min novell och fortsätta med packningen.

Btw…filmen igår var inte så jättebra. Snarare dryg. Vill ni se en komedi är ”har du hört ryktet om Morgans?” inte den du i första hand ska välja. Dock duger den som tidsfördriv men jisses vad jag stör mig på djuret i filmen! (sis vet. Hon kommer skratta när jag berättar!!)

 

LATER


"Du sköna nya värld";

Hej Bloggen!

                                

Slagen av läshunger tog jag slumpmässigt fram en bok ur påsen pappa skickat med. Den utvalda blev en pocket med titeln ”Du sköna nya värld” skriven av Aldous Huxley och utgiven år 1932. När jag började läsa förväntade jag mig ingenting, nej, visste knappt vad det var för roman jag höll i händerna. Om jag visste, ja, om jag visste…

”Du sköna nya värld” är en speciell historia. En historia som skär upp, rör och syr igen vilket resulterar i ett ärr för livet. Denna bok glömmer man inte. Redan första sidan klev vi in i den nya, skrämmande plats världen har blivit. Människor odlades i flaskor! Och bara det får oss att häpna. Jag kan krydda med att samhällsstatusen är förbestämd och att man därför kan tillföra de rätta kemikalierna för att få en människa anpassad för sitt samhällsskikt. Den lägsta klassen skapades fula och dumma medan den högsta med en viss begåvning och frihet. Tidigt i boken nämns också ambitionen om att få så många tvillingar som möjligt från varje ovarium, varav rekordet ligger på 17.000

Detta ter sig ofattbart för oss och genom romanens gång nämns flera skräckbilder av identiska människor som arbetade på skitjobb.

 

Familjen är utplånat och det allra, allra värsta ordet i vokabulären är ”moder”. Sexlivet är inte en privat egensak för vuxna – nej, tvärtom! Här ska det pratas offentligt om vad som ska ske i sänghalmen och trogen hett skys som pesten.  Att vara med många anses fint och kvinnor ska bli ”tagna”. Barn involveras tidigt i denna biologi och spenderar rasterna med ”erotiska leker” vilken betraktas som ett korrekt och lämpligt steg i barnens mognadsutveckling.

 

Senare i boken nämns också ett ”naturreservat” och vad ett besök där innebär. Innför dess gränser finns det nämligen de så kallade ”vildarna” människor som är uppfödda på normala villkor, människor som fortfarande har en familj och religion att ty sig till. Dessa betraktas som vidriga och osmakliga.

 

Ja, som ni har förstått är detta en speciell roman. Kan det ligga någon sanning i detta eller är det bara mardröms scenarion? Det kan vi i dagsläget inte veta oavsett hur diskussionerna går. I vilket fall som helst är det gripande, om än skrämmande, läsning som jag rekommenderar varmt om ni vill ha nya perspektiv på världen och vad som anses normalt/korrekt.

                                                                

LATER


UP!

Hej Bloggen!

 

”Så nästa gång du letar efter äventyr - se Upp!” står det i infon om denna animerade sötsak till film. Och jag kan inte göra annat än att hålla med – upp är karamellen vi aldrig vill ska ta slut- vi vill att den behagliga känslan och det stora smajlet på läpparna ska sitta kvar lång, lång tid efter att eftertexterna har passerat. Och det gör det. Upp är en fantastisk film. Den är en oförglömligt – ja, just det, äventyr – varvat med otroligt välgjorda och levande animationer. Det är en karamell som alla familjemedlemmar, oavsett ålder, kommer att låta sig väl smakas av. ”Upp” handlar om den vresiga gubben Carl Fredricksen. Egentligen är det inte så konstigt att han har blivit så våldsbenägen och ful i mun på ålderskvisten, han har nämligen förlorat sin hustru, Ellie som han känt sedan barnsben. De har en dröm – att åka till Venezuela och uppleva äventyr. Och genom oräkneligt många ballonger och ett hus stabilt både på mark och ovan hamnar Carl tillslut i Venezuelas ödemarker – tillsammans med en jättefågel, en 8-årig scout och en talande hund? Äventyr? Minst sagt – håll i dig!




Minst sagt – UPP är ett filmäventyr du inte får missa! En av mina nya filmfavoriter som sparas på mitt speciella USB-minne för film-favoriter.

                                                        

LATER


Filmtips: The Reader

Hej Bloggen!

 

Efter att ha sett ”Flickan från ovan” och tidsresenärens hustru, två dåliga filmer som är bäst att undvika om man inte vill bli tokig av/löjlighet/tristess, var jag desperat. Jag behövde se en bra film och det nu, nu, nu!! Jag hade nästintill förlorat hoppet och i världen omkring mig tycktes det bara finnas kalkonfilmer. Ja, det var en tuff tid och jag var förtvivlad. Så, det var med lite gnissel i bröstet jag satte på filmen ”The reader” och efter två timmar satt den – jag var botad, jag hade sett en bra film.



Jag rekommenderar verkligen denna speciella kärlekshistoria. En kärlekshistoria där åldern bara är en siffra, en kärlekshistoria där även de allra vidrigaste handlingar balanseras upp av den enorma kärleken. Ja, det är en speciell film, som skakar om lämnar ingen oberörd.

                                                             

LATER


Första veckan med tungpiercing:

Hej Bloggen!

 

Idag var det en vecka sedan jag tog min piercing, och därför ska detta inlägg handla om hur min första vecka med den varit. De första dagarna är ju kända för att vara ganska tuffa.


* Hur har det känts med svullnad?

Ja, min tunga svullnade upp rejält. Fredag, lördag & söndag var den så pass enorm att det knappt gick att andas genom munnen (rekommenderar inte att man piercar sig förkyld: kvävrisk!) Redan på måndag lugnade det ner sig på den fronten, men min tunga är dock fortfarande lite svullen. De första dagarna sög jag på isbitar vilket är ett väldigt bra sätt att lindra svullnanden och smärtan – för ja, det smärtar! Dock trodde jag att det skulle vara värre.

 

* Hur mycket kunde jag använda tungan?

Jag har kunnat äta vanlig, fast mat samtliga dagar. Jag vet inte om det är normalt eftersom att alla jag läst om har levt på flytande cirka 1 vecka. Men jag åt knäckebröd redan dagen efter! Och äpplen i småbitar. I början var det tufft, men idag äter jag i princip normalt. Kan tugga med hela munnen medan man i början fick förlita sig på munnens hörn. Men man lär sig hur man ska äta med piercingen i. Nu i början dricker jag också mycket vatten mellan nästan varje tunga – annars kan det svida, vilket jag antar beror på att maten fastnar där.

De två första dagarna kunde jag inte slicka mina egna läppar och tänder – det kan jag nu helt utan problem och smärta.

Prata är däremot svårare. Efter en vecka läspar jag ganska mycket. Jag hoppas att det går över, men jag har hört att det är normalt. Kan trösta mig med att det dagligen blir bättre. Den allra svåraste bokstaven är s. Jag använder för mycket tunga (kan inte böja den där lilla spetsen som behövs för det perfekta s:et, därav läspljudet)


* Annat?

Ja, en liten grop har bildats bakom piercingen. Enligt Laura är det helt normalt. Även hon har det. Det beror på att tungan svullnar upp och att piercingen då stöter emot tungan. Detta ska gå ner då svullningen gör det.

Jo, jag har haft var också, igår (torsdag). Det är normalt, sis har också haft det. Det låter värre än vad det är – det smakade ingenting, det mest obehagliga var nog konsistensen.

 

* Hygien?

Skölja av med vatten efter varje gång man ätit/ dryckigt något – annars kan det svida ganska mycket. Skrapa även dagligen bort plack som kan samlas kring piercingen. Tvätta av den med oparfymerad tvål och kontrollera med rena fingrar om kulorna sitter fast (annars risk för sväljning). Använder dessutom en speciell munskölj för orala piercings köpt på studion där jag tog den. När den är slut har jag köpt munsköljen ”Hexitan” (eller något sådant) med antiinflammatoriska egenskaper. Så just nu mår min piercing bra – vilket den gör med god munhygien. Det är a och o för en frisk och välmående piercing.

                                                       

LATER


Lena Tipsar; läsning

Hej Bloggen!

Lena tipsar är en kategori jag skapat för ett tag sedan - men inte använt mycket. Tragiskt, tycker jag - och därför någonting jag ska försöka att slå bot på. Jag har ju en hel del att tipsa om! Tips under denna kategorin ska omfatta allt mellan himmel och jord - men det ska just vara tips. & eftersom att jag är en boknörd på högsta nivån, får ni räkna med en hel del boktips. Och eftersom att jag nyligen läst en nagelbitspännande deckare, så tänkte jag passa på att nystarta med att tipsa om den.


Håkan Nessers deckare, "Människa utan hund"
Cirka 540 sidor.

Åh.. var ska jag börja?
Jo - Alicia fick boken, och det talar ju hur bra den är! Vilken deckare, vilken spänningsbomb. Det exploderar inombords, och jag gick, seriöst , under skoldagen och funderade/tänkte/bekymrade mig över hur det skulle gå.
Romanen - en tjock sådan, men med sidor man flyger fram genom - handlar om 2 avlägsna släktingar som under ett och samma dygn försvinner från en liten svensk håla, en kylig dag i december. Var & varför?
Grejen med Nesser är att han kan konsten att avslöja lagom mycket. Som läsare vet man hälften, men så kommer ett abrupt slut - och det är då vi sätts i ovisshet. Vi vill veta allt - och det är då det blir så hiskeligt spännande. Okej, det finns en stor nakdel med boken. I slutet, när sanningen var uppklarad - blev det oerhört drygt, inga nyheter som bidrog till brotten. & det är då deckare ska ta slut. "Fallet är löst. Slut", typ.

Men den rekommenderas starkt om ni är ute efter mycket spännande deckare av en författare som kan konsten av avslöja precis rätt fakta för att göra det så gastkramande spännande, så som den läsupplevelse ska vara!

Alicia - hör gärna av dig med en liten kommentar & säg vad du tycker! Jag är nyfiken!!

LATER.


Because it should be both funny and rhythmic;

Hej Bloggen!

Då var det kvällen. & jag känner att dygnen i Sverige blir färre & färre. Det är läskigt. För läskigt. På nätterna förbjuder jag mig själv att tänka på Spanien. Då blir jag rädd, greppar om filten likt den femåring jag var för tolv år sedan och vrålar i nattmörkret; "Jag staaaaannar i Sveeeerige, paaaaappa!" Inget sånt. Det är bra. Punkt.

Nu till någonting trevligare & alltid uppskattat - bra musik. Visst, det finns en hel drös fantastiska låtar, men i detta inlägg tänker jag ta upp två; låtar med annorlunda handling:



LILY ALLEN -NOT FAIR;


Åh. vad jag älskar denna låten. En perfekt kille - smart & mogen. Perfekt. Men han är elak & orättvis - varför då?
- han är dålig i sägen! Lyssna bara på stycken som;
When we go up to bed, you're just no good, it's such a shame
(...)

Oh, you're supposed to care
But all you do is take, yeah, all you do is take

Oh, I lie here in the wet patch in the middle of the bed
I'm feeling pretty damn hard done by, I spent ages giving head

Klockren, men till min personliga favorit;



SALEM AL FAKIR; ROXY:
Lyssna på texten till denna otroligt trallvänliga låt & jag lovar att ni kommer att dra på smil-banden. Hör ni vad killen lider av? Vad han fått av Roxy?

I feel a burning sensation,
in the region below
(...)

Roxy is the one who gave it to me
That's the way it goes when you wanna be free

Sök upp låtarna & lyssna, vetja!

Later


Oväntade medhjälpare;

Lena tipsar om oväntade skönhets-medhjälpare;

-
NÅLEN!



Åhnej -
ni ska inte använda den till att klämma finnar - (vilket för övrig inte alls är bra att göra) Nålen gör sig bättre till en annan funktion - ögonfrans-delare. Ni vet, när man tar på sig mascara och fransarna blir klumpiga spindelben. Då tar man fram nålen som gör sig utmärkt med sin smala spets - du delar fransarna enkelt Okej, det gäller att vara försiktig med handen men när du är van kommer du att få jättefina fransar. Testa vettja!

-
VASELIN!


Yes, I am addiced to vaselin!
Igår var jag på maxi & köpte 4 burkar. Jag laddar upp inför Spanien, för utan dem skulle jag känna mig halv. - eftersom att de är så otroligt användbara. Jag snackar om sminkbortagning kring ögonen. Prova det & ni kommer aldrig vilja ha någonting annat! En klick i ögonen, torka av med lite papper - och det är borta utan onödigt gnuggande. Kan det bli enklare?

Nu blir det sägen. Natti

Later.

Lästips; Vägen av Cormac McCarty



Sitter här och smälter denna fantastiska roman. Annorlunda & magisk. Minst sagt. Läsare eller inte? Missa inte denna!

Handligen är annorlunda. En far & han son vandrar fram i ett nedbränt amerikanskt landskap. En väg mot en okänd framtid. De ska söder ut & det enda de vet är att de inte får ge upp. Döden är överallt - omringande och bitande. Kärleken och godheten ter sig som en främmande substans i en värld där kampen om överlevnad har besegrat allt och kannibalism och mord är vardagsmat. Trots det är faderns kärlek till sin son det mäktigaste. Romanen är oförglömlig & i slutet grät jag som ett barn!

Smaka bara på stycken som:

sid; 31-32:
" Folk satt i gryningen på trottaren halvt offrande, rykande i sina kläder. Likt misslyckade självmördare ur en sekt. Andra skulle komma och hjälpa dig. Inom ett år syntes bränder på åsarna och det hördes sinnesrubbande mässnade. De mördades skrik. På dagen döda uppsatta på pålar vid väggkanterna. Vad hade de gjort? Han tänkte att i världens historia fanns det kanske mer straff än brott men fann inte stor tröst i det."

sid; 143-144;
"Folk gjorde sig jämt redo för morgondagen. Sådant trodde jag inte på. Morgondagen gjorde sig inte redo för dem. Den visste inte ens att de fanns.(...)
Önskar du att du skulle dö?
Nej. Men jag kunde önska att jag hade dött. Så länge man är i livet har man alltid det framför sig.
Eller så kunde du önska att du aldrig hade blivit född.
Tja. Man får finna sig i som det är.
Du tycker att det är för mycket begärt?
Gjort är gjort. Hur som helst är det dumt att begära värderingar i sådana här tider."

Klockrent! Jag ryser. Jag ryser! Det handlar som ni nog förstått om döden & gränslandet mellan gott och ont. Återigen; boken är fantastiskt och ett mästervärk. Läs den!

Later.

RSS 2.0