Hej Bloggen!

Nu har jag gått i skolan i en vecka; och det är nu det börjar kännas. Jobbiga mornar och tröttsamma eftermiddagar. Man nattar för att vakna upp till ytterligare en skoldag. Dag efter dag. Jag är verkligen glad för att jag går sista året, för att man ser slutet i fjärran. Tanken på att friheten; det egna livet; snart väntar. Ja, efter 12 år i skolan bultar hela kroppen av längtan. Ja, jag tycker till och med synd om tvåorna.

Nu är det meningen att man ska börja plugga igen. Kurserna startar upp och lärarna vräker ut plugg över en. Tyvärr innebär det att jag måste vara osocial under veckodagarna (och tro inte jag njuter av det, skulle hellre åka ut på äventyr varje dag men då skulle också en obegränsad budget vara en nödvändighet) tacka finns det en vän som aldrig sviker; en vän som alltid finns där. När jag tröttare än trötter öppnar ytterporten hemma väntar denne vän på mig, dagligen och troget. Jag pratar om kaffekoppen. Denna lycka i vätskform. Hade inte denna dryck existerat hade skolan varit en omöjlighet. Dagligen häller jag i mig kopp efter kopp och jag får kraft att orka lite till. Jag förstår mig inte på dem som inte dricker kaffe; hur orkar ni?

Just nu avnjuter jag mitt svenska kaffe i en ängel-kopp. Det sött för kaffet är just min vardagsängel.


Älsklingskoppen och älsklingsdrycken.

Min nuvarande favorit!

Hemma och frossa i kaffe, hur låter det? Fantastiskt!!

Mamma; ta med dig en förpackning till när du kommer. Nödvändigt!

LATER