Onsdagen den 12 augusti. Sverige-Ungern(Budapest)-Slovakien(Bratislava)

Resan började med flyg Malmö-Budapest. Redan på sturup började krånglet. Kösystemt var inte det bästa & vi kom in på flyget nästan sist. Jag hamnade bakom barnfamiljerna. Roligt? Not.



I Budapest hade pappa varit duktig & i förväg fixat bussförbindelse in till city. Syftet med det var att jag skulle hinna se det mest berömda av staden; strandpromenaden vid Donau. Vad blev det? Bussväntan. Chaufför som inte ens kan svara i telefon när man ringer. & så var de planerna i sopen. Vi kom till Budapest kl halv sex, två timmar innan tåget till Slovakien. Grattis, verkligen.



Det blev direkt taxi till järnvägsstationen. & jag hann i pricip se ingenting av staden. & att vi gick vilse & virrade omkring som hungriga hönor - ja, det gjorde det inte enklare. Lite pics blev det. (som ni ser). Vi kom till stationen - läs: svettiga, trötta. Och Ungern bjöd oss inte på välbehag här heller - sjuttio nummer i kö. 5 nummer på 40 minuter & ett tåg som avgår om 2 timmar. Stress on highest rate. På något sätt hann vi (gissar på att folk gav upp väntan) och fick svaret på väntetiden; biljetterna skrivs för hand & priset räknades ut på miniräknare. Jösses, det känns som att resa tillbaka i tiden lite smått.



Och inte är det slut på virrigheterna här inte. Pappa ville bjuda på en bekväm tågresa till Slovakien (2,5h) och pröjsade lite mer för en första klass biljett som senare inte visades finnas. Istället blev det en smockfull kupé (6 pers) utan AC.

Vad tycker ni? Ord kan inte beskriva stressen & tröttheten efter denna dagen. Men nu i efterhand är det bara ett roligt minne. Har ni haft någon riktigt jobbig resdag. Tell me!


Later.