Hej bloggen!

 

Tillåt mig att andas ut, om det är något jag behöver just nu så är det att få andas, bara smälta att allting gick lyckat. Det kunde gått rakt ner åt he***te. & nu när jag inser hur nära det var är jag nästan rädd.

Dagen kan bli helt annorlunda är vad man planerat; eller vad sägs om gårdagens måndag; då pappa, mamma & sis delade taxi med en fransk japan, jag plötsligt befann mig på Plaza Mayor, och senare sitter och gråter på Málagas flygplats.

 

Kl 07.15 får jag minst sagt en trevlig väckning. Telefonen ringer, och det är en ivrig sis i andra änden som befinner sig på ett tåg i Malmö. ”Det är snökaos, Lena! Vi kommer kanske att missa flyget. Tåget bara backar fram & tillbaka” Det var sant, och med möda försökte jag somna om, samtidigt som jag kastade iväg en och annan bön över att de skulle hinna. Jag VILLE DET. Och, ja, jag ber när det är nöd. Håna mig om ni vill, men det ger mig trygghet i oron/räddslan. Hur som, ringer pappsen omkring halv nio – och ja, de hann på minuten. På Malmö centralstation träffade de en fransk japan, också på väg till Kastrup. Tillsammans delade de på en taxi (900kr) Enligt mamma & sis var det en hemsk resa. Snön vräkte utanför, pappa grämde sig över rödljus och sa: ”Aldrig förr har Öresundsbron varit så lång” Miraklet inträffade, och kl 08.10 anlände de till Kastrup. Japanens flyg gick tio minuter senare, och jag hoppas verkligen att han hann med det; det var han som räddade mamma & Lauras resa. Deras flyg gick kl 09.00 och enligt dem var det ett helvetiskt springande genom Kastrup, incheckning och säkerhetskonroll. Hur det slutar? Flyget två timmar försenat pga av snökaoset.

 

Jag då? Kl 11.30 sitter jag på tåget till flygplatsen då pappa ringer och meddelar ang förseningen. HELVETE! Därför stiger jag av i Plaza Mayor. Det kändes liksom roligare att vänta där. Strosade omkring i affärer, och jag måste påpeka att Blancos kollektion gör mig djupt besviken.

Vips så befann man sig på Plaza Mayor.

Oväntat.

 

Har man för mycket tid så… men det var en fin häst det där, som ville vara med på kort.

Fina kossor som säger mu mu.


Fulaste utsmyckningen någonsing. Farligt smaklöst. 


Varför tårarna?

Efter tre hemska timmars väntetid kommer jag till flygplatsen, och vad ser jag? Köpenhamnflyget är ytterligare försenat – till 16.40. Då grät jag faktiskt. Jag skulle aldrig, aldrig orkat vänta ytterligare 2 timmar. Tacka Gud för att jag såg fel. Må verka att jag överdrev, men jag var verkligen desperat då, ytterligare 2 timmar tedde sig omöjligt.

På hemvägen till Funkan var sis sugen på Cola. Haha, vad kul jag hade när vi körde förbi denna cola –fabrik (för det är det väl?)

Mamma & sis kämpar med den supertunga väskan. Haha, småroligt. För mamma är det viktigt att jag betonar att väskan icke innehöll hennes kläder. Utan i ärlighetens namn: saker till mig!
Ni må skratta!!

Sis däckade tidigt efter en tuff dag.

 

Nu får vi hålla tummarna att tisdagen blir mycket bättre!

 

LATER