Tid? Dagar som svichar förbi. Likgiltigt, de ser alla likadana ut. Månader av oändlighet. Ingenting uppnås, det är detsamma. Du som hoppades under nyår, - det skulle bli nystart. Du skulle uppnå någonting. Eller som jag tänker år efter år, egentligen är det ganska tragiskt, men jag brukar tänka att nu ska jag banne mig ta tillvara på tiden. Varje dag ska vara till någon nytta, jag ska njuta av dagen. Ta den som den är – carpe diem.

Men dagar går, ingenting sker, och man drunknar i besvikelse. 

Se på blomman: daggen sänkes,

västan andas – och hon ler –

njut som hon, den dag dig skänkes,

vet, den uppgår aldrig mer

Axel Gabriel Silfverstolpe

Ta tillvara på tiden! Ju mer jag tänker på det, desto mer lyser det inom mig. Har ni sett den filmen ”Måndag hela veckan”? (har ni inte gjort det passar jag på att rekommendera den – en skrattkavalkad!) Filmen handlar om en man som upplever samma dag gång på gång. I början är han pessimisten personifierad, men längre fram i filmen börjar han utnyttja tiden – han lär sig bland annat att spela piano och göra isskulpturer. I slutet har han blivit stadens mest populäre man, - vilken succé! Jag vill också vara så! Jag vill också lära mig, kunna, imponera. Du tänker; jag gör det sen! Vaddå göra det sen? Varför inte nu?  Utnyttja tiden nu! Denna dag kommer aldrig åter, slösar du bort den till krafs, har du förlorat tid till att uppnå någonting. Jag ska njuta av varje dag, och jag ska ägna tid åt att lära mig spanska. Tid som kommer till nytta. Livskunskap.

LATER.