Hej Bloggen!

Just nu sitter jag i skolentrén, och lyssnar på Darins ”Viva la Vida” Sverigeminnen! Men jag föredrar faktiskt den framför originalet. Mår helt OK, förutom att jag är trött. Men jag är alltid trött, dessutom är jag redan skoltrött, & det dröjer många veckor innan sommarlovet. Nästa mål är Sverigeresan. Pappa bokar biljetter om 3 veckor, men jag antar att jag åker cirka 25-26 mars. LÄNGTAR REDAN!! 10 veckor kvar!! Okej, jag ska inte vara allt för negativ, jag har det bra i Spanien också. Ja, det är det. ¡Creo que tengo suerte con mi familia española!

Igår hörde jag plötsligt svenska – hemma hos mig! Jag blev helt paff och sjuka tankar virvlade i huvudet – tänk om min värdmamma kan svenska, men har döljt det för mig? & att hon då fattat alla inte så trevliga svenska svordomar (har en del hemsnickrade som jag använder friskt) Men nej, så roligt skulle jag inte ha det – vi hade svenskt besök! En gammal gäststudent. Hon var trevligt, och hon berättade att hon trivdes här också. Känns konstigt att tänka att en gång i tiden bodde hon i mitt rum, känns så… mitt rum, ni fattar? Mitt revir, som pappa skulle uttrycka sig. Kul var det med besök ända från Sverige. Hon stannar i Spanien under januari, men har bott här i sammanlagt 3 år.

Besökte bebisen – Michael! Så otroligt söt att det inte finns ord. En liten pluppis som var hungrig, skrik. Men alldeles för fin, och något otroligt liten. Åh, ska upp på besök någon dag snart igen. Någon gång då den lila inte är hungrig. Dessutom kan jag, med avundsjuka, konstantera att min värdmammas dotter har värmefläkt. När jag lämnade deras lägenhet höll jag på att frysa ihjäl, kändes det som.

Men ser man på – sötaste asken någonsin! Vad kan man hitta i den? Vi öppnar och tittar efter!!!

Nämen ser man på – de sötaste örhängen i Spanien, om inte världen. Marknadsfynd för 3 euro. Eller som min värdmamma uttrycker sig; ”Du älskar hästar” men på spanska, förstås. Ja, jag älskar hästar – och rosa. Asken är rosa.

Efter allt klagande och kyla, kyla & kyla kan jag med glädje tillägga att idag, efter allt regnande, fick vi besök av solen. Som en gyllene klimp sken den upp himlen, och stackars Lena svettades i sin dunjacka. Men jag klagar inte, i Sverige fryser jag istället i min dunjacka. Vid 21.00 på kvällen låg tempen på cirkus 13 grader, och jag antar att den var betydligt högre under dagen, kom vi upp i 17 måtro?

Ni som vill garva – garva nu. Men när jag var hemkommen upptäckte jag att jag glömt idrottsbandet på. Ni vet den plågsamma tygbiten som fick agera svans i många lekomgångar? Ja, just den! Småskrattande inser jag vilken utmärkt souvenir den är efter alla plågsamma idrottslektioner, då man med vånda tagit emot bandet. Jisses, ja, ni swichar minnena i mitt huvud. Klassikern sen grundskolan – idrottsbandet. Hahaha… eller jajaja, som man säger i Spanien.

Just nu: ska jag snartsnart kila iväg på engelska-lektion. Inte allt för positiv, men andra puckar blir det ikväll. *stort leende* då ska jag nämligen be ge mig in mot Funkans centrum. Titta lite i affärer, det är fortfarande rea, huh? Trevligt, nu ska man bara ta sig igenom 2 lektioner + en eftermiddag m. plugg. Måste analysera Selma Lagerlöfs tal + alldeles för mycket spanskaläxa. Le och vara glad – hörde en liten fågel viska i mitt öra att det bara är 5skolveckor + 3 dagar till påsklovet. & då får jag storfrämmande, ända från Svealand!!

LATER.