Hej Bloggen!

Gjorde ett misstag igår. Det var in med USB-minnet och Sverige-pics (jag säger bara fyllebilderna från födelsedagen, jag smått dör varje gång jag ser dem, haha) Idag är det tre veckor tills jag sitter på flyget till hemtama Kastrup. Och det känns? Bra, absolut! Det finns mycket fint jag längtar mig galen till; fantastiska människor och saker jag längtar efter att göra. Men samtidigt har jag otroligt mycket fantastiskt här också, sådant jag måste slita mig ifrån, skära bort mig själv ifrån. Och ett skärsår gör alltid ont, så är det.

Jag har fått fantastiska vänner, vänner som jag inte skulle byta bort mot allt i världen; vänner som gör mig lycklig, varm i magen. Som jag kan berätta allt för; även om det för allas bästa borde censureras. Vänner som inte dömer mig eftersom att de vet vem jag är. Handlingar, det kommer och går, men den riktiga Lenan finns där. Det gör mig glad. Jag har fantastiska vänner i Sverige också. Jag har vänner på 2 platser. Det river inom mig.

Nu ska jag inte vara allt för negativ, men jag kan inte förneka att mitt mående inte är på topp. Det är rörigt – Matilda, jag längtar efter att prata med dig. Att berätta varje detalj för dig, även sådant jag skäms över. Du är en person som man kan prata med. Jag saknar dig. Idag är en vanlig dag – men snart är det inte det!

Jag och Lisette.

Jag och Domme.

Jag och Allle Balle.

Jag och Nora.

Tanken på att jag ska träffa er ger mig kraft att gå till skolan även den segaste dagen. Och ork till att dansa hela natten de senaste helgnätter.

Update: speciellt en sådan hemsk dag som denna. Tack nora för att du följde mig till skolan imorse. Tack för att du har varit en sådan fantastisk stöttepelare hela dagen, för att du fick mig att skratta även om jag kände mig otroligt ledsen. Tack för du uppmuntrar mig med att vi ska ha en rolig helg.

LATER