Hej Bloggen!

Helgen har varit… dryg, det vill säga - inte alls rolig. Ingenting på den positiva sidan (förutom en trevlig shoppingrunda – sådana är alltid trevliga)

I fredags var det uppvisning av musikalen. Det var jättekul. Hanna var min fotograf och hon tog fantastiska bilder. Jag är otroligt tacksam! De picsen ska absolut ut här på bloggen, dock någon dag då jag känner att jag har mer tid. Denna måndag är fullsmockad. Först nationella i spanska steg 3 (tre prov + ett till imorgon) livräddning på idrotten och sedan måste jag hem och plugga.

Hur som var jag riktigt trött på fredagen, så jag gick och la mig tidigt (tidigare än midnatt – tidigt för mig) domme ringde runt 01.00 någon gång och jag var ett virrigt monster då ”vem? vem? vem?” jag hade ingen världsuppfattning. Men de skulle ut. Jag skulle sova.

Lördagen var inte den bästa dagen heller. Mitt liv är en soppa just nu och jag säger bara frankrike, (nej, jag ska inte flytta ditt – sverige!) men rörigt nog är det. Jag vill krypa ner under täcket och försvinna tills jag sitter på tåget över Öresundsbron. Lisette, Domme och Malin hade blivit rånade under fredagen så ingen var särskilt taggad på att gå ut. Kvällen tillbringades framför TV´n med Eurovision på. Men vi fick en trevlig kväll tillsammans – och rätt låt vann! Tyskland var bra, jag ska youtuba den nu omedelbums. Och vad var det jag sa – Annas låt är urusel. Haha, det sa jag redan i mars att hon var chanslös och hur rätt hade jag inte? Synd att Sverige skickade sådant skräp, skulle ha varit kul att för en gångs skull rösta på Sverige.

Lördagsnatten var ingen trevlig sak – jag blev förföljd av en Marockan.

Vad fan är det med de äckliga männen? Det är femte gången det sker! Jag är rädd!

På söndagen pluggade jag fysik och första hjälpen. Joggade på kvällen.



En halvrolig bild på mig i fredags precis innan jag skulle lämna hemmet för scenen. Det var roligt.

Haha… nu till något roligt.

Skulle öva på livräddning första hjälpen igår –ensam! Panik!?! Men vad gör man? Jo, jag har ju min älskade kompis Ankis som får ställa upp.

Paniik! Ankis har drabbats av en olycka och den enda potentiella räddaren är jag? Här ska mina nyvunna livräddningskunskaper utnyttjas! ”Ankis, Ankis – är du vid medvetande?”
Ankis är helt borta. Jag hittar varken puls eller andning. Detta ser illa ut. Dramatiken ökar och det slutar med att jag kör hjärt- och lungräddning. 30 kompresser och sedan 2 inandningar. Ankis! Du klarar detta! Puls? Känner jag puls!! Snabba kompresser, vi klarar detta!! Jag har hittat puls; ankis andas!


För att ge Ankis fria luftvägar lägger jag honom i stabilt sidoläge. Det ser bra ut, huh?

Jag kan glädjande meddela att Ankis idag mår utmärkt. Både han och jag har hunnit återhämta sig från chocken.

Nu ska jag hem och öppna fysikboken.

LATER