En kaosartad morgon;

Hej Bloggen!

 

I detta inlägg tänkte jag skriva morgonen den första skoldagen som blev, minst sagt, kaosartad.

 

Dagen innan, på söndagen, berättar Lisette och Domme att de är oroliga att de skulle försova sig första skoldagen. Jag skrattar och tycker att oron är lite väl överdriven. Om det är någon morgon risken är minst att försova sig så är det ju första morgonen! Även om man kanske inte direkt ser fram emot att börja skolan igen finns det ändå en liten förväntan i luften – det är trots allt nytt och är det nytt så är det spännande. Jag vet att jag kommer att försova mig under läsåret, det hör till, man är ju inte mer än människa. Under tvåan försov jag mig runt 3 gånger så jag antar att det kommer se lika dant ut detta år. Alltså – när jag nattar alltför sent på söndagsnatten (sommarlovsvanorna satt i intill det allra sista – skolårsvanor är dock trötthet dygnet runt) är jag inte det minsta orolig över att försova mig, utan snarare trodde jag att det skulle vara jag som ringer Lisette och Domme och påminner dem om att vi börjar om en kvart.

 

Men vad händer? Jag vaknar av att min mobil ligger under huvudkudden! När jag ser klockan vill jag börja gråta – kvart i 9 – vi börjar om en kvart! Jag får eld i baken och hoppar upp – paniiik! Det första jag gör är att ringa Lisette som redan är på väg till skolan och får höra att ”självsäkra” Lena är den som försov sig istället. Kul, jättekuL! Morgonen blir en virrvarr av panik och kaos. Jag hoppar i klänningen, dragkedjan segar, jag hittar ingenting och jag springer till skolan i lätta sandaler och blommig klänning. Hey! Vilket intryck allt nytt folk måste ha fått om mig! Svettig och sen första dagen. Men för att lyfta upp mig själv lite kan jag säga att jag ”bara” kom femton minuter sent.

Dock galet – hur kan man lyckas försova sig första dagen? Jag har inget svar på denna fråga men dock kommer trean bli läsåret jag inledde med att försova mig. Förhoppningsvis blir fortsättningen bättre. Än, kan jag avslöja, har jag inte försovit mig igen.

Den morgonen ville ingenting fungera för mig och jag var ett panikartat monster! Dock var klänningen snäll och var lika vacker som jag hoppades.

 

LATER


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0