Hej Bloggen!

Jag brukar prata i sömnen. Många är dem som på morgonen berättat om någon galen/rolig kommentar jag yttrat under natten. Jag har ropat efter pappa, tackat för maten, ropat och frågat efter saker. Jag brukar varna eventuellt sömnsällskap att det finns risk att jag väcker dem under natten med en ofrivillig konversation. Denna ”ovana” brukar dock bara leda till skratt på morgonen. Man undrar vad man kan ha sagt under de nätter man sovit ensam. Vill jag veta?

Någonting som jag däremot inte gör lika ofta är att gå i sömnen. Jag vet att jag har gjort det 3 gånger i mitt liv. En gång som 9-åring då jag åt min kompis Aminas daim-godis, som 14-åring då jag gått och lagt mig i soffan på nedervåningen och nu senast som 18-åring under min första natt i Spanien. Jag hade gått och lagt mig i L&D:s superstora och bekväma soffa och somnat omedelbums. Någon timme senare ser Joella (som sitter med Carro på balkongen) att jag rest mig upp. Hon frågar vad jag vill och jag yrar på om ”måste prata med domme…. Toaletten…domme?

Domme hade precis gått och lagt sig när jag klampar in i hennes sovrum. Hon har berättat att jag stod i mörkret och stirrade på henne med en obehaglig blick tills jag, utan ett ord, lagt mig skavfötters bredvid henne och försökt sova tills hon sa till mig: ”Stick, du stinker rök!” och att jag som en robot gått ut och lagt mig igen på soffan. Joella hade gått in på toaletten för att kontrollera att jag inte ”gjort något” eftersom att jag yrat så mycket om det. Nej, jag hade inte varit inne på toan och förstår inte varför jag nämnt den eller vad jag ville Domme heller för den delen.

Det känns konstigt att skriva detta. Berätta om någonting som jag gjort men som ändå inte känns som jag. ”Gjorde jag så eller så?” känns konstigt att fråga. Men jag har inget minne alls av den natten. Trots det måste jag säga att det var galet kul att få återberättat på morgonen. Jag älskar mina nattliga äventyr!




LATER