Hej Bloggen!

Nu sitter jag är, omtöcknad med glader. I did it! Idag piercade jag tungan. Jag vet att det kommer som en överraskning för många. Jag hade frivilligt valt att hålla det ”hemligt”. Varför? Jag var rädd för att banga, och sedan komma som en kyckling; ”Nää… jag vågade inte.” Men nu är det gjort, och trots att jag knappt haft den i 14 timmar älskar jag den redan. Den sitter skönt där; min nya lilla älskling.

* Hur kändes det?

Att det skulle göra ont är en allmän uppfattning som jag hör överallt. När jag berättar att jag är piercad är det den första frågan som dyker upp. Så låt mig en gång för alla slå sönder en myt; nej det gjorde inte ont eftersom att det gick så pass snabbt. Man han knappt reagera, tog kanske upp emot 30 sek och så satt smycket i. Liknelsen som mamma sa idag; som när man förlorar fingret i en olycka. Vips så är fingret borta – det är värre efteråt.

* Var gjorde jag det?

Studio Wass, Kristianstad. Viktigt att göra det hos en seriös piercare.
Priset var 500 pix + en munskölj spec för nytagna pierings och som används 2 ggr dagligen under läkningstiden, cirka 14 dagar. Den kostade 70 kr.

* Hur gick det till?

Piercaren tog mig till ett litet avskiljt rum, där jag fick sätta mig i en stol (tänk tandläkare!) Först fick jag gurgla med munskölj i cirka 60 sek. Den var ganska stark, så det kändes lite i tungan, dvs. ömmande. Efter det sänktes stolen så jag hamnade i en snett-liggande position. Det var bra eftersom att man sett filmer på youtube där de suttit och därmed dreglat, jag slapp det. Sedan fick jag räcka ut tungan, som avtorkades från saliv. Shit, vad jag var nervös då. Ville rycka in tungan, så piercaren fick säga ”nej, det är bara en servett/tång” Sedan kom tången, (eller vad man ska kalla den) som var ganska stor. Hon tog ett rejält grepp om min tunga med den efter att hon ritat en liten blå prick där staven ska sitta. Sedan tog hon fram kanylen – en variant större på nål. Jisses då var jag skraj ska jag erkänna. Hon uppmuntrade mig att blunda och koncentrera mig på andningen. – då stack hon! Visst kändes det, men inte alls farligt. Tror mer att man skräms av tanken på kanyl genom tungan. Det gick sjukt snabbt. Det värsta var att jag tittade på Laura när hon också tog, och då fick jag svimmningskänslor – blev äcklad av den feta nålen.

* Hur känns det nu?

Dagen idag har gått bra. Visst har det varit svårt att äta, men det har gått. Det känns som att ha en tablett eller dylikt på tungan som ska försvinna med ner när man sväljer – en väldigt obehaglig känsla kan jag lova. Man får ha en taktik och lägga maten i sidan av munnen – då går det i alla fall. Min tunga har svullnat upp så pass att jag vid sidorna har något vågigt mönster, guess att det är normalt eftersom att även sis har det. Nu ömmar det rejält och känns som en stor, oböjlig (osammarbetsvillig) köttbit i käften. Salivet ligger fel, jag får greja med konstiga läpprörelser och när jag dricker svider det till.

Min feta, svullna tunga. (och det ska bli värre!!) 

 
* Vad väntar?

Enligt säkra källor kommer det att svullna upp och göra rejält ont de närmaste 4-7 dagarna. Hur mycket och hur pass ont är individuellt. Men det är flytande föda som gäller, innan man försiktigt börjar med mjukare saker. Sedan är det daglig rengöring som gäller med ett spec munskölj jag köpt + en del saker man ska undvika bland annat hångel och alkohol.


JAG ÄLSKAR MIN PIERCING!!!!



LATER