Att vara ledsen;

Hej Bloggen!

 

Idag har jag haft en riktig slappdag. Ni vet en sådan osminkad och iklädd mysbyxor dagen genom. Skönt och välbehövt emellanåt. Även fast man på bloggen vill framstå bra och ständigt glad är man inte det. Så mycket som döljs, det är lätt att välja ut just de ljusa sidorna som man vill ska synas. Anledningen till att jag tog en bloggpaus var just för att jag var väldigt, väldigt ledsen. Så pass ledsen att jag nästan är förvånad att jag sitter här idag och att det är den 20:e augusti. Trodde aldrig att jag skulle komma så långt. När man är mycket ledsen känns det som att tiden står stilla. Varje dag är en kamp i sig. Jag har mått stabilt den senaste veckan, vilket var anledningen till att jag bestämde mig att sätta igång bloggen igen. Jag ville gå vidare i livet! Jag ville inte gråta mer över det som ändå är dåtid nu. Det spelar ingen roll vad jag vill. Det är igår, det är minnen nu. Sanningen är inte alltid det roligaste men det är det allra renaste.

 

Hur som, av en speciell anledning fick jag *återfall* igår. Slutade inte kul. Det var en hemsk natt igår, mycket tufft. Jag grät, jisses, kände mig nästan besviken över mig själv när jag hållit igen i över en vecka! Jag trodde jag var starkare än vad jag var! Vet ni vad jag brukar göra när jag är mycket ledsen? Ta cykeln och cykla en runda och tillåta mig själv att gråta, gråta, gråta (högljutt om så nödvändigt) gråta tills det inte kommer mer tårar. Det är något tröstande i att cykla. Igår cyklade jag ut runt midnatt. Det var välbehövt och jag lugnade ner mig lite innan jag gick och la mig. Dock inte mycket sömn.


En engelsk lektion i ettan. Vi hade läst en mycket sorglig dikt om förlust. Min lärare berättade något som jag aldrig kommer att glömma. I framtiden, när någonting mycket tufft kommer att hända i ditt liv och du kommer att bli mycket ledsen. En händelse som förändrar livet och sätter dig i sorg. Du kommer inte att förstå hur livet runt omkring dig kan rulla på som vanligt. Du kan inte förstå hur världen kan fungera som alltid när din verklighet är föralltid förändrad. När din värld står stilla.

Nu förstår jag vad hon menar. Sant.

Idag slängde jag allting som påminde om gårdagen i en tygväska. Knöt ihop och låste in i källaren. Det var skönt. Nu får det ligga där i 4 månader (till dec) sedan får jag se hur jag hanterar det. Framtiden har svaret.

LATER


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0