Hej Bloggen!

Runt halv ett igår ringde min mobil. Det var min syster. Bara en kvart tidigare hade vi haft ett ”syster-syster” samtal om våra tankar och bekymmer. En mobil kan vara en elak sak, den är en djävul när den kommer med ett dödsbesked. Shit, jag vet inte ens hur jag ska skriva detta, men jag gör det kortfattat och jag vill ha ut det. Jag vill att ni ska veta varför jag inte är på topp just nu. Min mormor gick bort i måndags. Jag tänker inte gå in på några närmare detaljer, vill inte gå in på några närmare detaljer. Dock kan jag, öppet och ärligt, berätta att jag mår otroligt dåligt. Min mormor betydde mycket för mig och just nu bär jag på en ofantligt stor sorg. Gårdagen var hemsk. Jag fick avbryta skoldagen och mötta upp mina vänner. Samtidigt inser jag vilka fantastiska människor jag är omringad av här. Människor som bryr sig om och ser att jag är ledsen. Små gester räcker – det behöver inte vara något ”beklagar sorgen” det är ord som vilken främling – känslolöst – kan yttra utan närmare åtanke. När någon känner med, på riktigt, märker man det. Och det fick jag uppleva igår. Speciellt fint var den personen som tog sig om hjärtat samtidigt som han tittade på mig, det värmde.

Jag ska vara stark nu. Jag ska göra det bästa av situationen. Idag har jag inte varit i skolan, tanken på att gå ditt ger mig ännu mer huvudvärk. Jag har inte sovit sedan dödsbeskedet och i drömmarna ser jag hennes tomma lägenhet. Det skär i mig. Jag kan fortfarande inte fatta vad som har hänt, att detta är slutet. Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer. Döden. Inombords kommer jag alltid att hoppas att det bara var lögn, ett fel av något slag, och att hon kommer att vakna upp, att ingenting av detta vidriga har hänt. Så kommer jag alltid att tänka, många gånger om. Jag kommer att bli gladare, vill bli gladare, men sorgen kommer alltid att finnas hos mig. Nu är mormor en vacker stjärna på himlen som blinkar tillsammans med morfar. Jag saknar er!

Jag har också insett hur skört livet är och att vi tar det förgivet. Det kan gå snabbt. Man vinkar hejdå för att aldrig mer återvända hem. Ovetande.

Sedan står man där ensam och grämer sig över förspilld kärlek. Det får aldrig ske igen. Jag ska njuta av varje minut med mina kära från och med nu. If tomorrow never comes. 

Jag kan inte fatta att du är borta.

no more later.